Stockholm = panik

Ja jag får totalt panik från och till när jag tänker på Stockholm.
Jag av alla människor bo där?
Allt känns enbart kaotiskt och panikartat och inte alls bra.
Kanske nån ljusglimt o frid dyker upp en tusendelssekund men den försvinner lika snabbt.
Varför skulle jobbet vara där?!

*djupaste sucken nånsin*

Nya grannar

Det verkar som vi fått nya grannar.
Bankandes o borrandes hörs det många mornar.
Men sen på kvällen hörs det en vacker ton från pianot.
Och visst är det väl lovsånger hon som oftast spelar o sjunger så det hörs ner till oss.

mysigt...

En blå bro...

En-två-tre veckor fyllda med Liljeholmen.
Oväntade, spontana, glädjefyllda vänskaps träffar.
Snart nalkas återträffen. En av livets vackraste platser.
Bygg mig en blå bro...
Så jag alltid kan ha den tryggheten med mig!

Fast det är en stad...

Visst kom jag sakna Jönköping, lite. Det är som fint här ändå, fast det är en stad...

Kluven

* Bo själv i möjligtvis någon liten stuga/åretrunt fritidshus. Gudö/Vendelsö.
Ingen dusch eller tvättmaskin. Då börja simma.
Och använda närliggande församling, deras tvättmaskin o dusch ibland.
Verkar vara mysig kyrka. kanske nån vänlig själ låter mig tvätta hemma hos dem nån gång =)
Som ett eget litet hus. Mysigt värre. Skönt o kunna varva ner, slappna av efter jobbet.
Pendla ca 50min till jobbet 1 byte.
Bo själv men lite dyrare

* Hitta ett kristet kollektiv.
Eventuellt ett på gång med tre kristna tjejer i Vårberg. Ett litet radhus tillsammans.
Hon skulle ringa senare i veckan/helgen.
Pendla ca 40 min till jobbet 1 byte.
Bo tillsammans med folk men lite billigare (mest troligt)

Pendla kommer jag ju göra hur som helst. Och har inte alls nåt emot det =)
Så det är ju mindre problem.

Kluven.
Vill jag bo själv eller i gemenskap?
* Båda är ju som bra
Ett lugnare liv själv eller automatiskt få vänner (förhoppningsvis)?
* Båda är ju som trevligt. allt beror ju på människorna
Lite dyrare eller lite billigare?
* Har ju fast inkomst så spelar väl mindre roll
Omständigt eller bekvämlighet?
* Tvingas ju då till att motionera =) och att va me i församling o prata me folk

I don't know. O hur länge vågar man vänta när man eventuellt hittat nåt bra?
Suck!

Roomie in my heart for always

Vart? När? Hur?

Ångesten över hur detta ska gå till börjar nu snart infinna sig.

När ska jag hinna packa allt?
Och hur i hela friden ska jag lyckas få allt till Stockholm och Norrland?
Vart ska jag ha allt i Stockholm?
Vart/Hur ska jag bo?

Hjälp...allt sköljer över mig och blir för mycket.

Jag orkar inte själv!!! Men jag är själv.
Familjen som ställer upp i såna här situationer är 120 mil bort!
Vad gör jag?

Jag vet inte...

ska JAG?!

ska JAG flytta igen? så snart? hitta nytt liv? ny vardag? nya vänner?!
hjälp
ska JAG jobba på ett bibliotek som jag har ansvar för alldeles själv?!
ännu mera hjälp
ska JAG bo i Stockholm, schtooooorschtan?!
absolut mest hjälp

ska lilla JAG verkligen bo i Stockholm?
Tydligen ska jag det...

jag mår nästan lite illa...fast det är ju lite lycka i det hela också

In love...

I am soooo totally in love with Wall-E!!!

Beundrare på biblioteket

Jag har fått mig en beundrare på biblioteket tror jag bestämt. Inte lagt märke till denna människa nå speciellt förrän just idag. På nån mysko väg verkar han veta vilka dagar jag jobbar kväll. Han passar på att komma till lånedisken när det är just jag av tre som servar. Fick komplimang för min "käcka" tröja idag. Jo. "Va käck tröja du har, stickat den själv?" Var hans kommentar. Hmmm. Tanken slog mig först när han kollade lite fundersamt på mig när jag ställde upp böcker på avdelning P. Dvs. Teknik och kommunikation osv. Frågade så artigt om han ville ha hjälp. "Nej jag ville bara heja lite." Eh ok. Hej hej.
Detta var ett nytt första för mig...

Också hjälpte jag en pensionär med kopiering av papper. Vi stod o prata lite smått. "Kommer du från Norrland?" Mmm. "Skellefteå?" Mmm sa jag o strålade som en sol. Han hade pluggat där för väldans massa år sen. Typ 1953 tror jag han sa. Så blev det lite mer prat till jag var tvungen hjälpa en annan låntagare. Glad är jag att min norrländska inte försvunnit. Har som trott det. Hör den inte själv. Så glad blev jag att min rädsla var helt fel.

Två väldigt roliga händelser på en inte alltför rolig dag då jag känner mig sjuklig. Inte bli sjuk nu. Intervju på torsdag ju.
Och sedan avslutades kvällen med påminnelsen att bokrean börjar nästa vecka!!! YAY!
Och självklart måndag 20-21 Chuck. Det är bra det.