Jag fortsätter att förundras över hur stor betydelse skogen har för mig. Där mår jag som bäst. Det enkla livet. Det vackra. Att i fredags köra ner bland björkarna till stugan med solens nedgång som speglade sig över himlen var en speciell känsla. Kanske är det för att Gud verkar extra nära i naturen och allt det som han skapat som mitt hjärta finner frid.
Varje gång jag kommer till stugan blir jag påmind om hur mycket jag älskar att vara där. Sen hinner jag glömma till nästa gång jag kör ner bland björkarna. Men får återigen glädjas och förundras.
Värmen framför brasan. Den goda maten, som verkar smaka bättre trots att den är enkel (självklart numer även den hejdlöst goda choklad-i-banan =)). Björkarna susar till i vinden. Älven brusar. Glädjen och stillheten i att fiska. Där ten inte finns längre, utan verkligen bara försvinner. Alla sena nattsamtal. Eller tyst gemenskap där var och en bara är. Familjen, ibland bara jag o mamma, eller jag o pappa, ibland alla.
Förra året var denna plats en oas efter ett jobbigt år med mycket sorg och smärta. Där fanns familjen. Där fanns kärlek, vila, kraft att hämta. Även i år får denna plats bli en kraftkälla. Där finns vila, skönhet. En påminnelse om att Gud går med och står nära.
Vad jag önskar jag fick dela denna plats med er, alla mina finaste människor i livet!!
Kom hit och förundras av min skog tillsammans med mig.
Varje gång jag kommer till stugan blir jag påmind om hur mycket jag älskar att vara där. Sen hinner jag glömma till nästa gång jag kör ner bland björkarna. Men får återigen glädjas och förundras.
Värmen framför brasan. Den goda maten, som verkar smaka bättre trots att den är enkel (självklart numer även den hejdlöst goda choklad-i-banan =)). Björkarna susar till i vinden. Älven brusar. Glädjen och stillheten i att fiska. Där ten inte finns längre, utan verkligen bara försvinner. Alla sena nattsamtal. Eller tyst gemenskap där var och en bara är. Familjen, ibland bara jag o mamma, eller jag o pappa, ibland alla.
Förra året var denna plats en oas efter ett jobbigt år med mycket sorg och smärta. Där fanns familjen. Där fanns kärlek, vila, kraft att hämta. Även i år får denna plats bli en kraftkälla. Där finns vila, skönhet. En påminnelse om att Gud går med och står nära.
Vad jag önskar jag fick dela denna plats med er, alla mina finaste människor i livet!!
Kom hit och förundras av min skog tillsammans med mig.
trevligt me blogg johanna. känns väldigt du! så ska d va:) har oxå en blogg (johannapetersson.publishme.se) men har inte haft så mycket inspiration till att skriva på sistonde, har vart mycket annat. inspirera mig gärna vännen!
SvaraRadera