Efter en liten stunds chattande med Malin Stalin känns det inte lika blåsigt idag. Liljeholmen i mtt hjärta för alltid och alltid. Har gjort en roadtrip utan dess like för att ta mig ner till Jönköping, vid den vackra Vättern. Träffat en underbar Liljeholmare och sedan en till o en till o flera till.
Det är blåsigt i mitt liv. Ena stunden mojnar det o jag står i lä. Nästa stund känns det som att blåsten tagit tag o ska kasta mig över balkongen. Varje stund med en Liljeholmare känns som lä och solen lyser varmt. Livet här i Jönköping känns som om ja kastas av balkongen från och till.
Saknar familjen. Saknar Norrland. Saknar en trygg tillvaro.
Men ja litar på att söder också kommer att bli bra me tiden.
Bara ja låter det ta tid...
”Det finns här i världen en stor och ändå mycket vardaglig hemlighet. Alla människor har del i den, alla känner till den, men mycket få tänker någonsin på den. De flesta accepterar den bara och undrar aldrig över den. Denna hemlighet är tiden. Vi har almanackor och klockor att mäta den med, men det säger inte särskilt mycket, för varenda människa vet ju att en enda timme ibland kan kännas som en evighet, men tvärtom också kan rusa iväg som bara ett ögonblick – allt efter vad man upplever under den där timmen. Ty tid är liv. Och livet bor i hjärtat.” - Michael Ende ur ”Momo eller kampen om tiden”
Tiden är en outgrundlig och oförståelig aspekt av våra liv, vår vardag, vår existens och vår värld.
En del är tidsoptimister och tror att man kan hinna med allt, t.ex. jag. Detta slutar dock ofta i att man tar på sig för mycket och blir nersprungen av tiden som hinner ikapp en till slut, eller att man tar sig iväg för sent och får springa för att hinna ikapp tiden som sprungit i förväg.
Andra är tidspessimister och tror att allt tar en evighet att genomföra. Det finns inte en chans att hinna med att göra det man vill så varför ens börja. Eller så sitter de och väntar på tåget som aldrig dyker upp för att de gick en timma innan för att inte missa tåget, som ändå oftast kommer efter den utsatta tiden.
Tiden väntar på ingen och tiden skyndar på för ingen. Tiden är tiden och kommer alltid att följa sina egna regler. Det gäller att komma underfund med hur tiden fungerar och att njuta av den tid som man faktiskt kan använda. men hur gör man det?
Och hur låter man saker ta tid? Ibland känns det som en evighet innan tryggheten kommer infinna sig igen. Men ibland känns det faktiskt lite som att allt är precis som det ska vara.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar