En stjärnhimmel, en halvtimma, en bön, en bok, några sms

Natten omsluter mig utan stadens neonljus som döljer mörkret. Jag blickar uppåt o möts av universums små lampor och fallande stjärnor. Än en gång försöker Gud påminna mig om att han håller löftena han ger. Tystnaden fyller mig med undantaget av syrsorna som spelar sin nattmusik. Inga människor som höjer rösten över normal ljudnivå, inga bilar som stör friden med ljud o avgaser. Dofterna är behagliga av gräs, äppelträd, hö i den fuktiga höstnatten. Jag behöver inte rynka på näsan för urin som luktar ur gatuhörnen.

Hur skulle jag kunna bo nån annanstans än där jag bor medan i Stockholm?
Alla olustkänslor jag känner av staden, som väller över mig när jag går på gatorna i gamla stan (fastän där är vackert o alla språk man kan lyssna till när man går är fantastiskt) liksom rinner av mig när jag kliver av bussen och möts av stjärnor, syrsor, hödoft.

När jag som mest behöver påminner Han.
En stjärnhimmel, en halvtimma med närmaste vännen i Tyskland, en bön, en fantastisk bok, några sms med bror liten.
Gud är fantastisk!
Än en gång är jag viss om att allt kommer bli bra även om jag inte riktigt känner så på vissa områden i livet. Gud har lovat.