Ett stygn av saknad...

Jag känner ett stygn av saknad. Det liksom börja o fanns där redan sist jag träffade syster, eller när mor var här. Nu är far här. Men ändå växer sig den lilla saknaden allt större.
Ett stygn av saknad...Norrland, syster o Theodor, föräldrar, Rentjärn, lillebror, nära vännerna, vinter, till och med Ekenstedts lilla crew.

Är det för att julen närmar sig? fast det faktiskt inte alls märks med regn o alldeles för många plusgrader.
Är det för att jobbet är stressigt? fast det håller ju en busy.
Är det för att Stockholm inte riktigt blir bättre utan tvärtom? fast det finns ju guldglimtar med stockholm också som jag kommer sakna.

Jag vet inte vad det är som gör att saknaden växer sig större från maggropen upp mot hjärtat o närmare halsen. Men jag blir allmänt förvirrad och konstig. Dvs mer än vanligt. O ändå är det bara tre veckor till på jobbet att uthärda innan det blir jullov...