tisdag 30 september 2008

Viveca Lärn o Oktober

Viveca Lärn...det ni. Jag har numera en Bibel, ett anteckningsblock och några världskartor som varit i hennes ägo. Oh yes. Hon lämnade dessa i vår kassa när hon skulle signera böcker o sen stod dom där hela helgen. Stackars bortglömda såå jag tog hem dom helt enkelt =)

Oktober är höstigt. Det blåser o träden är gula. Och är så vackert så vackert. Mysigt när man får sitta inne i värmen me ljus o dricka mängder av te o mysa under filtar.
September är slut och oktober nalkas. Livet börjar som smått falla på plats o kännas bra här i Jönköping. Det sämsta att vara så långt från mitt kära Norrland o älskade familj men det bästa är ju som att vara nära till Liljeholmare.

Oktober stundar nu me Liljeholmsmöten överallt.
* Till helgen blir det milkshake/smoothie kväll hos mig me me massa Liljeholmstjejer! AK kommer till mig på fredagkväll o myser.
* Helgen därpå blir det bönegruppshäng från Liljeholmen innan Lisa åker, lite extra bön för henne kanske =)
* O helgen därefter har ju Klary o Sofy inflyttningspartaj i Malmö. Blir soft. Norrlandsvän har jag också där att träffa o kramas me en längre stund.
* En helg kvar...vad som händer denna återstår att se. Kanske riktiga Liljeholmen? Ornunga? Eksjö? Diö? Alternativen är många....nån som har nåt tips?
* Sanna, Lisa S o Kajsa har jag till och med här i stan att alltid krama om när livet känns tungt. Vilket är en stor trygghet när svårigheterna o saknaden hopar sig.

Denna morgon känns livet lite för bra kanske...det som saknas är ett jobb, aktivitet eller tidsfördriv som Malin skulle säga =)

måndag 29 september 2008

Skog av böcker

Bokmässan - en av mina bästa platser.
Mycke stress, människor, böcker o underbara stunder.
Många böcker rikare är jag efter denna helg.

Lördag kvällen var det t.o.m. en kund som sa "Gud välsigne dig" när han gick. Gladde mig väldigt!

onsdag 24 september 2008

Träd o Bok

Klättrade i träd igår. Nere vid vättern. Ett fint träd. Dock inte riktigt mitt träd. Kanske hittar jag mitt träd nånstans som jag kan sitta o hänga i ibland.
Att klättra i träd är helt klart underskattat!

Började söka jobb igår.
Ringde runt till massa bibliotek. Några mer positiva, andra mindre. Kanske lite extra när det behövs, om nån är sjuk eller så...
Gick runt till nåra bokhandlar också o frågade. Nån hade just tillsatt två nya (typiskt) men kanske lite extra framåt jul...
Bokcafét var supermysigt. Hade många ansökningar men lämna in lite om dig själv så läser vi igenom och så kanske vi ses...
Återstår att se vad som blir av detta me jobb.

Bokmässan imorrn!

tisdag 16 september 2008

Blåst och lä i tiden

Efter en liten stunds chattande med Malin Stalin känns det inte lika blåsigt idag. Liljeholmen i mtt hjärta för alltid och alltid. Har gjort en roadtrip utan dess like för att ta mig ner till Jönköping, vid den vackra Vättern. Träffat en underbar Liljeholmare och sedan en till o en till o flera till.

Det är blåsigt i mitt liv. Ena stunden mojnar det o jag står i lä. Nästa stund känns det som att blåsten tagit tag o ska kasta mig över balkongen. Varje stund med en Liljeholmare känns som lä och solen lyser varmt. Livet här i Jönköping känns som om ja kastas av balkongen från och till.

Saknar familjen. Saknar Norrland. Saknar en trygg tillvaro.
Men ja litar på att söder också kommer att bli bra me tiden.
Bara ja låter det ta tid...

”Det finns här i världen en stor och ändå mycket vardaglig hemlighet. Alla människor har del i den, alla känner till den, men mycket få tänker någonsin på den. De flesta accepterar den bara och undrar aldrig över den. Denna hemlighet är tiden. Vi har almanackor och klockor att mäta den med, men det säger inte särskilt mycket, för varenda människa vet ju att en enda timme ibland kan kännas som en evighet, men tvärtom också kan rusa iväg som bara ett ögonblick – allt efter vad man upplever under den där timmen. Ty tid är liv. Och livet bor i hjärtat.” - Michael Ende ur ”Momo eller kampen om tiden”

Tiden är en outgrundlig och oförståelig aspekt av våra liv, vår vardag, vår existens och vår värld.

En del är tidsoptimister och tror att man kan hinna med allt, t.ex. jag. Detta slutar dock ofta i att man tar på sig för mycket och blir nersprungen av tiden som hinner ikapp en till slut, eller att man tar sig iväg för sent och får springa för att hinna ikapp tiden som sprungit i förväg.

Andra är tidspessimister och tror att allt tar en evighet att genomföra. Det finns inte en chans att hinna med att göra det man vill så varför ens börja. Eller så sitter de och väntar på tåget som aldrig dyker upp för att de gick en timma innan för att inte missa tåget, som ändå oftast kommer efter den utsatta tiden.

Tiden väntar på ingen och tiden skyndar på för ingen. Tiden är tiden och kommer alltid att följa sina egna regler. Det gäller att komma underfund med hur tiden fungerar och att njuta av den tid som man faktiskt kan använda. men hur gör man det?

Och hur låter man saker ta tid? Ibland känns det som en evighet innan tryggheten kommer infinna sig igen. Men ibland känns det faktiskt lite som att allt är precis som det ska vara.

onsdag 3 september 2008

Skratt och gråt

En hektisk sommar kantas av med en ofattbar sista månad. Bröllop, begravning, födelsedag, födelsedag igen, flytt, begravning igen. Blandat med glädje o sorg.

Det börjar, som tidigare beskrivits, med ett vackert, magnifikt bröllop à la Vintage style.

Det fortsätter med ett tråkigt besked två nätter innan bröllopet från Finland att min morfar dött. Visserligen sjuk sen länge i Parkinson. Så lite frid ändå att han äntligen fick somna in. Nyligen hemkommen från Finland och begravning. Många tårar men vackert.

Det fortsätter med en 60-årsdag och ett till tråkigt besked. Fader firade sin stora dag i stugan i Finland. Tänk hela fyllda 60 =)
Dock slutade inte den dagen vidare lyckligt. Under bilfärden på väg hem till Sverige igen får vi ett samtal från faster Maria. "Farbror Hans har somnat in." Sjuk i cancer sen förra sommarn. Så även här nån sorts frid hos många. Stor sorg då han bara var 65 år gammal. Vid motorvägen bad vi en stund o fortsatte sen med gråt i ögat.

Det fortsätter men en till födelsedag att firas nu i helgen då det är systers tur. Och måndag, ja då kanske flytten bär av till södern....mycke mycke körning o mycke mycke slit.

Det slutar sedan med ytterligare en begravning inom nåra veckor. Livet är tungt ibland. För tungt.

Jag hoppas verkligen att Gud tänker finnas nånstans mitt i all denna röra all denna sorg.