torsdag 24 september 2009

Gud leder...

"Trust in me...and I will direct your paths" Ordsp 3:5-6
"I will guide you with my counsel" Ps 73:24
"Look up, your help comes from Me, the Maker of heaven and earth" Ps 121:1
"Love Me, and I will see to it that all things work together for your good" Rom 8:28
"Call unto Me and I will answer you and tell you great and unsearchable things you do not know" Jer 33:3
"Do not fear for I am with you" Jes 41:10
"You cannot ask or imagine the things I am planning for you" Eff 3:21
"I will instruct thee and teach thee in the way thou should go. I will guide thee with Mine eye" Ps 37:3-4
"Wait on Me, I will show you My ways; I will teach you My paths" Ps 25:4

"I will guide you ALWAYS" Jes 58:11

Vilket löfte.
Har tänkt mycke dom senaste dagarna. Främst vad vill jag?
Men egentligen handlar det inte alltid om vad JAG vill. Utan vart vill Gud ha mig.

Jag är lycklig över att ha hittat MITT jobb. Det yrke som verkligen är helt rätt för mig. Blir glad av jobbet. Helt extatisk av att eleverna fått sina lånekort och nu lånar massa böcker. Det må vara att jobbet är perfekt men det är fortfarande Stockholm. Ingen plats jag gärna vill bo på. Det är inte farligt alls nu men jag vill inte bo här en längre stund.

Har bestämt mig för att söka till Internationella Engelska Skolan i Sundsvall. (USA kanske inte är rätt ändå) Pratade me rektorn om det idag för att höra om jag fick använda henne som referens. Hon var så lessen att jag inte skulle vara kvar nästa skolår. Ska du inte bo kvar? Vi är så nöjda me dig! Om dom inte tar dig gör dom ett stort misstag! Fina ord. Kanske har jag fått min bästa referensperson någonsin! Även arbetskollega nummer två frågade mig om jag inte skulle vara kvar om ordinarie bibliotekarie skulle bestämma att inte komma tillbaka. Men det är ju Stockholm - motsatsen till Norrland.

Jag är dock till 100% övertygad om att Gud ledde mig hit. Har läst gammalt i bloggen. Fantastisk hur Gud tar hand om och leder! Ett år sen nästan jag flyttade till Jönköping, fick erfarenhet i ett halvår, sökte jobbet i Stockholm och fick flytta hit, nu har jag min bästa referens, visshet att jag älskar bibliotekarieyrket, kanske ett fortsatt jobb närmare mitt Norrland. Allt detta är det bara Gud som gör.

Om man slänger sig ut i livet med Gud som skyddsnät kan man få flyga längre än man trodde var möjligt...
Inte alltid lätt men ändå lättare än att ha ingenting som skyddsnät.

Har fortfarande denna amerikanske pojke...men kanske är det ändå nåt som bara skulle bli nästan bra o inte riktigt bra. Då det finns så mycket frågetecken. Kanske är olustkänslan om ovisshet nåt att ta vara på? Har ett första viktigaste krav o det tror jag inte han mäter upp till...sen inte några av dom mindre heller =) men hoppet dör långsamt.

Jag litar helt o fullt på att Gud leder...det har Han ju lovat flera gånger om! Och bevisat om o om igen att Han gör. Ett liv utan Gud är inte en möjlighet för mig. Så mycket lättare, om än svårare på samma gång.

onsdag 23 september 2009

En ovanligt bra dag...

Höll på att missa bussen...men gjorde inte det.
Skulle vikariera o ha 9or i biblioteket...men läraren dök upp så jag hann me annat som skulle göras.
Var hungrig o trött till lunch...men det var go mat o upplyftande samtal me trevlig kollega.
Har extrema mänger böcker på biblioteket att ta itu med...men lyckades katalogisera en hel del idag!
Det var mycke jobb me lånekorten...men så glad för nu lånas det flitigt!
När dan drar mot sitt slut är det rätt ensamt i biblioteket...men en elev kom o hade läst min artikel i IKON. från våren 07. tyckte den var grymt bra. tänka sig
Bokklubben jag försökte dra i gång är vi få...men dom två som kommer tycker det är fantastiskt roligt!
Har en uppsats att skriva i engelska C imorrn...men hann plugga lite i dag också.
Gick inte till kyrkan i söndags...men fick ett själsligt andrum i mässan ikväll. Fina ord.
Känner inte många i kören...men ändå är det en fröjd i hjärtat att få sjunga gospel.
Är fortfarande förvirrad...men känner mig lite mer tillfreds...

En ovanligt bra dag...

fredag 18 september 2009

En stjärnhimmel, en halvtimma, en bön, en bok, några sms

Natten omsluter mig utan stadens neonljus som döljer mörkret. Jag blickar uppåt o möts av universums små lampor och fallande stjärnor. Än en gång försöker Gud påminna mig om att han håller löftena han ger. Tystnaden fyller mig med undantaget av syrsorna som spelar sin nattmusik. Inga människor som höjer rösten över normal ljudnivå, inga bilar som stör friden med ljud o avgaser. Dofterna är behagliga av gräs, äppelträd, hö i den fuktiga höstnatten. Jag behöver inte rynka på näsan för urin som luktar ur gatuhörnen.

Hur skulle jag kunna bo nån annanstans än där jag bor medan i Stockholm?
Alla olustkänslor jag känner av staden, som väller över mig när jag går på gatorna i gamla stan (fastän där är vackert o alla språk man kan lyssna till när man går är fantastiskt) liksom rinner av mig när jag kliver av bussen och möts av stjärnor, syrsor, hödoft.


När jag som mest behöver påminner Han.
En stjärnhimmel, en halvtimma med närmaste vännen i Tyskland, en bön, en fantastisk bok, några sms med bror liten.

Gud är fantastisk!
Än en gång är jag viss om att allt kommer bli bra även om jag inte riktigt känner så på vissa områden i livet. Gud har lovat.

söndag 13 september 2009

Turist vs icke turist

Har verkligen svårt med Stockholm storstad. Känner mig som en turist i en stad där jag inte alls är en turist egentligen. Hittar inte alls i staden, känner knappt folk, kan inte dom mysiga fiken, fyndställena där allt inte kostar en förmögenhet, vilket håll jag ska gå när jag kliver av tunnelbanan. Tro mig folk som ser mig undrar nog vad jag håller på med. Tittar runt förvirrat, går åt ett håll tills jag inser det är fel o vänder.
Wien tycker jag om. Där hittar jag. Där känner jag mig inte som en turist. Wien är min stad.
Stockholm är tydligt inte min stad. Men på ett fik, i en källare i Gamla Stan kan jag för en stun glömma bort att jag är i Stockholm o fly till en annan värld. Några timmar iaf. Det tycker jag om. Böckerna är sannerligen min tillflykt detta år.

Saknar mitt Liljeholmen och mitt Wien. Mina två bästa år i livet. Kunde det inte alltid vara så? Alla dessa fantastiska människor i mitt liv är alldeles för långt borta. Ibland är världen liten...men just nu är den väldigt stor.

Jobbveckan börjar imorgon. Studierna för helgen är äntligen klara. Lite film o böcker nu blir fint. Men först middag à la paj med västerbottensost och kantareller (egen skörd) . Mumma.

tisdag 8 september 2009

Vatten över huvet

Min dator är tillbaks och fungerar som vanligt igen. Nåt fel med adaptern var det så jag fick en ny. Kostnadsfritt, då det var inom reklamationstid. Nöjd blev jag.

Senaste veckan har mina kvällar bestått av vampyrer och varulvar, dvs Twilight. Denna fantastiska värld av magi jag så gärna vill ska vara en sanning. Jag väntar på den dag då jag precis som Bella eller Harry Potter får upptäcka vad som finns bortanför den värld som vi känner till den. När ska jag snubbla in i Diagonalley eller krocka med en likblek vampyr som är "vegetarian"?

De fyra tjocka böckerna är dock nu lästa och försöker hitta nästa bok som ska sluka mig så totalt att jag bara måste vända nästa blad och offrar flera timmars sömn för att fortsätta tills ögonen slocknar eller sidorna tar slut.

Utöver mitt fantastiska jobb pluggar jag Engelska C på distans, på helfart. Vatten över huvet? Ja jo det börjar jag nästan tro. Iaf nu när varje vecka fram till vecka 42 är att läsa en bok och skriva en 800-1200 ords uppsats. Det är i varje fall bra val av böcker, "Mansfield Park" bl.a., en liten tröst. Men helgerna och kvällarna blir fyllda av böcker både för jobb, skola och eget nöje.
Har ju även en skrivarkurs på distans på engelska jag tänkte gå. men känns som det blir lite väl mycket... nån måtta får det väl vara.

Vore väl lägligt om sjukdom smög på mig nu. Känns som den ligger och lurar. Här om natten vaknade jag av att jag mådde illa. svårt att somna om. Och dagarna två så är jag inte helt o fullt mig själv...återstår att se om immunförsvaret håller.